And here we go again..

I en lägenhet på söder, där vi umgås och äter allt sånt gott som man egentligen inte bör äta. Men vi gör det ändå. Varför? Jo för att vi är lediga och vi njuter.

När straffen blåstes i samma sekund som slutsignalen, när domarna förklarade Sudden death, när vi satte det där målet. När alla rusade in på plan. Skriken, tårarna och glädjen. Jag tror att utomstående har svårt att förstå det. Men den stunden var en av de finaste.